VALDAG

2014-09-14

Valdag minsann. Silver har varit ute i alla vallokaler i trakten och lagt ut valsedlar. Gissa vilka! 

Här var det dimma i morse och många verkar ha väldigt dimmiga begrepp om vilken slags värld de vill ha och hur vi ska nå dit. 

För mig är det relativt enkelt. Tänk kompost. Ingen vettig människa slänger giftiga kemikalier där hen ska odla sin mat. Vi behöver ett Kretsloppssamhälle med sann jämställdhet som nav. Allt som tillverkas ska vara av god kvalité till överkomligt pris. En dator bör hålla lika länge som en symaskin. Vitvaror, elektronik, kläder, husgeråd, möbler - allt som vi verkligen behöver ska vara så länge att det hamnar som arvegods till sist. Och alla som producerar varor och tjänster måste ta hänsyn till vad Naturen tål.

När elvakaffet är avnjutet, reser vi oss från trädgårdsbordet, säger hej till Katten och ger oss av för att rösta. 

Vilken dag, solen gassar och himlen är blå.

Allt flyter på fint i vallokalen, det tar inte många minuter att bruka sin demokratiska rätt.

Vi vandrar ut i solen igen och går längs vattnet, följer en stig längs gamla sandtäckta slagghögar från gruvan i Herräng. De ligger flera meter upp från markytan. Dimman dröjer kvar på andra sidan sundet. En ängel lösgör sig ur dimman en kort sekund.

Hemma igen, Silver går ner till skogslyckan och plockar lingon och jag marinerar kyckling innan jag lägger mig i vilstolen och dåsar i solen.

Jag dras med kronisk smärta. Diskbråcket känns som en ständig kniv i ryggen. Men jag lyckas hitta ett läge där det inte gör ont och kan vila en stund. Det är alldeles stilla som om världen håller andan i väntan på valresultatet.

 Grön tillväxt således och en hållbar långsiktig sådan. Tänk så många arbeten det skulle bli när städer förvandlas till en samling smarta hus med hängande trädgårdar eller takterasser. Där toaletterna spolas med gråvatten och på sikt byggs om så att det finns solcellsdrivna förbränningstoaletter i varje lägenhet, anslutna till den gemensamma komposten. Alla fordon går på förnybar energi, kollektivtrafiken är utbyggd och gratis. Har aldrig förstått varför man inte använder vattenvägarna fullt ut i Stockholm och andra städer välsignade med farbara vattendrag.

Den löjliga konflikten mellan stad och landsbygd behöver vi komma bort ifrån. Folk som bor i städer skulle inte klara sig en dag utan att någon odlar deras mat. Det är minsann inte bara lärare och vårdpersonal som är vardagshjältar och borde ha lön och uppskattning därefter. Utan våra bönder står vi oss slätt. Istället för att lägga ner jordbruk på löpande band borde vi närodla mat av högsta kvalité i hela landet. I vår by finns en enda bonde kvar. En tapper man med ett trettiotal kor som håller markerna öppna. På 50-talet fanns det minst ett dussin gårdar i trakten. Jag blir alltid lika glad när kossorna släpps ut i maj och rusar som tokiga i grönskan. 

De som skyller koldioxidutsläppen på korna borde jämföra med de s k motorsporten! Är det inte hög tid att lobba för andra värderingar? Folk som åker runt på land eller till sjöss och väsnas och skitar ner borde betala extra skatt. Och vi som är ute och plockar svamp och bär borde få skattelättnad. Närodlat och nyttigt borde vara billigt, skräpmat och tobak dyrt.

Något som är minst lika viktigt som att förbättra den yttre miljön, tror jag är att vi förändras inombords. Och tro mig, det är inte lätt. Det tar tid och kräver en hel del, men det går. Jag har praktiserat som gruvarbetare i de inre schakten i åratal. Av alla arbeten jag haft genom åren är detta i särklass det tyngsta och mest krävande. Jag blir aldrig arbetslös. Självkännedom är nödvändigt om vi menar allvar med att vilja rädda världen till de generationer som kommer efter oss.

All miljöförstöring börjar på insidan tror jag. Om du farit illa där du växte upp har du med dig en massa känslor som skaver och behöver komma ut. Då kan du bli en riktigt besvärlig människa. Och sannolikt kastar du din frustration på dina närmaste. Har du barn är det de som blir dina känslomässiga soptunnor. Och du har inget val, det sker per automatik om du inte skaffar dig en gedigen känslomässig utbildning. Och det är inte heller så lätt. Jag pratar inte om någon sprutlackerings-modell när du går på kurs en helg och lyssnar till nå´n guru som skinnar dig på en kvarts årslön. Eller går tio gånger hos någon KBT terapeut som är frälst på sin tjusiga modell. Det jag menar handlar om långsiktigt arbete för att lära känna sig själv och på djupet förstå vad man bär för slags bagage. Djuplodande inventering först, gör dig av med allt du inte behöver och sen ska hela rasket renoveras.

Lång väg att bli människa. Det kan ta ett helt liv. Men hellre veta vem det är som dör när den tiden kommer för det gör den, än att ta med sig sina livslögner och oförrätter i graven.