DYSTERT VALRESULTAT?

2014-09-15

Björklöven gulnar. Vårt ena äppelträd, det som ser ut som en sparbanksek i formen, men har en så trasig stam att det är ett under att trädet står kvar utan att kollapsa, bär sanslöst med frukt i år. 

Jag sträcker mig upp mot grenverket och tar försiktigt ner en av de gula, mogna frukterna och håller den i handen. Den fyller handflatan med sin svalka och den perfekta formen gör mig lugn. Tar ner ett äpple till och bär ett äpple i varje hand medan jag långsamt går barfota genom trädgården och hälsar på mina skyddslingar. Torkan tog en del, men ännu blommar stora blåklockor och nävor. De vajar med Rudbeckia och Drakmynta i morgonbrisen. Nu gäller det att samla ihop tillräckligt med ork för att gör äppelmust och mos. Men idag är det tungt att leva, ännu tyngre än vanligt.

Vad är det som styr våra val egentligen och hur stor är vår medvetandegrad om varför vi gör som vi gör?

3,1 % av de med rösträtt i kungariket Sverige, anser att FI behövs i riksdagen, det räcker som bekant inte. 13% vill ge SD mer makt och en vågmästarroll i politiken.

Hur ska vi kunna öppna sinnena hos våra folkvalda för hur Folket har det, få makthavarna att dela den verklighet vi faktiskt lever i? Många känner sig ignorerade och besvikna på den politik som förts i Sverige de senaste 8 åren. Men som jag ser det var det Patron Persson som krattade och moderaterna som asfalterade det inhumana sättet att behandla människor i nöd på. Om du inte är rik, frisk, smal och snygg samt hetsar fram längs framgångsperrongens spår, om du gått sönder av stress, råkat ut för en olycka, mist jobbet, blivit sjuk, är akterseglad eller på annat sätt blivit söndermanglad av livet och människorna söker du efter en alternativ politik. Och 13 % anser att just SD kan ge dem upprättelse.

Dystert.

Men kanske är detta ett kanonläge för att äntligen lära oss att samarbeta och sluta käbbla om skitsaker. Varför inte se till att skapa långsiktiga överenskommelser och rusta upp den bitvis pinsamt dåligt skötta vården, skolan, järnvägen, räddningstjänsten, arbetsförmedlingen, försäkringskassan och bygga miljösmarta hus till ungdomar så de slipper fira 40-årsdagen med saft och tårta hemma hos mamma och pappa.

Är det inte hög tid för storbankerna att betala tillbaka det skattebetalarna hivade in under den s k finanskrisen?!

Lägg därtill ihop alla orättfärdiga fallskärmspengar och bonusar som cheferna roffat åt sig och skapa en rejäl samhällsfond.

Vi behöver nya värderingsskalor. Det ska löna sig att vara snäll, omtänksam och långsiktig. Sätt girigbukarna vid skampålen till dess de självmant börjar skänka pengar till samhällsfonden genom att åtminstone betala skatt!

Dessutom - hur väl fungerar flyktingpolitiken egentligen? Jag minns en polsk forskare och hans välutbildade mamma. Han fick som ung man så småningom ett arbete i linje med sina kvalifikationer, men hon som var lite till åren fick knappt jobb som diskare. Varför inte se alla dessa människor som behöver skydd i vårt land som en tillgång. Ge alla en rejäl kurs i svenska språket och låt alla som törs bli fadderfamiljer. Då kanske det kan bli lite fart på integrationen, för att inte tala om vilka härliga måltider det skulle bli och vilken skön musik som skulle kunna ljuda ur det raserade folkhemmet. 

Hur ska vi kunna ta hand om alla våra traumatiserade barn och ungdomar och deras traumatiserade föräldrar om man inte satsar stenhårt på fungerande traumavård?

Det är väl ingen hemlighet att psykiatrin i det här landet knappast är någon höjdare?

Och vad beror det på?

Rädsla, brist på inlevelseförmåga, likgiltighet, okunskap?

Men det där mantrat som makthavare kör med att alla människor skulle vara lika mycket värda är tyvärr ingenting annat än en läpparnas bekännelse, en snygg pappersprodukt.

Så vi behöver förändra våra värderingsskalor, skaffa oss känslomässig utbildning och undersöka varför i hela friden vi gör som vi gör.