Om vi verkligen ville våra barns bästa skulle inga beslut fattas som hotade Moder Jords hälsa och artrikedom.
Dubbelmoralen är synnerligen välmående bland de flesta i rika västerländer. Folk flyger och förgiftar som aldrig förr och slår nya köprekord kring julens flerhövdade guldkalv.
Det är tillåtet att köra scooter i fjällvärlden, att bullra, skita ner och starta mördarlaviner. Det verkar inte finnas någon gräns för vad grabbarna kan kräva för leksaker.
Finns det ingen ände på hur raffinerat vi lägger beslag på
våra barns framtid och missbrukar den? Inget slut på hur osmart vi lurar oss själva?
Greta Thunberg har visserligen samlat en skara riktiga människor och återuppväckt miljöfrågan. Tack och lov för det!
Men makthavarna, de som borde bära ansvaret för att ha navigerat galet de senaste decennierna, kör på i samma gamla livsfarliga spår.
De skanderar tillväxtens evangelium oavsett vilka följder det får för Moder Jord och alla hennes invånare. Har alla glömt att människan faktiskt är en del av naturen och helt beroende av den? Den som utsåg mannen till skapelsens krona borde för länge sedan insett sitt katastrofala misstag.
Familjen Mandelmann som nog lever lika sunt som de lär, kanhända klarar sig undan domedagen, annars blir det tunnsått med återuppståndna själar när det sjunde inseglet är brutet.
Varför lär vi oss inte av krigen och misstagen, ojämlikheten och förtrycket?
Varför satsar vi inte på en både global och lokal känslomässig utbildning för oss alla trots att var och en skulle vinna på det?
Det handlar om att få grepp om det känslomässiga bagage som styr oss samt se till att så väl vuxna som barn fostras till både medkänsla och miljöansvar.
Det vore den i särklass bästa investeringen vi kan göra för att säkra en levande framtid för alla.
Nästa gång någon makthavare slentrianmässigt häver ur sig:
"vi vill ju våra barns bästa"
så tro honom inte, han ljuger.
