onsdag 22 december 2021


GOD JUL 2021

Märkligt när kroppen slutar fungera som den ska, så tydligt det blir hur beroende vi är av den.

När vårdcentralen under lång tid missar ett högt blodtryck kan det gå riktigt illa. Utan att veta om det lever man med dödshot. Den här julen kunde ha blivit den sista. Hur länge vill man vara med egentligen som världen ser ut kan man undra. Människan fortsätter att bedriva rovdrift på Naturen och hennes makalösa rikedom.

Snart lever vi väl under dödshot allihop, men vi kör på som om inget har hänt. Denna massiva förträngningsförmåga går inte att fatta. 

Nere vid havet härom dagen såg allt ut att vara frid och fröjd. Dyningen blåste in blå vågor i stilla mak, stranden var hälsosamt tom på folk. Ben och rygg fungerade så pass att man kan kalla det för vandring, även om den gärna fått vara längre. 

Nyss hade vi mött tre älgar som försökte ta sig över vägen. 

Vi stannade bilen. Älgkon sökte ögonkontakt, förvissade sig om att vi gick att lita på innan hon skred över asfalten följd av sina två årsgamla kalvar. Snön hade smält, åkern låg blottad med sina gröda. Den ena kalven gick ner på knä, det såg ut som den bad bordsbön innan den högg in. En rödstjärtad glada gjorde en gir över nejden.

Nu har det vänt, tänkte jag - vi har passerat vintersolstånden - tänk om allt kan bli möjligt. Tänk om vi får hus med klättrande trädgårdar längs väggarna där regnvattnet tas till vara och skiten förbränns. Tänk om vi plötsligt fattar att vi är lika mycket värda och behöver samarbeta för att få livet att blomstra och bära frukt. Tänk om de snuskigt rika inser att de ska dela med sig och tänk om varje förälder får tillräckligt mycket ro för att kunna älska sina barn. Då skulle väl jorden räcka till mylla för oss alla så att älg och människa och alla våra medarter kan äta sig nöjda utan att begå rovdrift på skapelsen. 

lördag 6 november 2021

SORGENS TID


När dör hoppet om att en relation ska kunna lagas?
När är det ohjälpligt för sent att nå försoning?
Kanske när fältet människor emellan körts sönder av kränkningens fordon så många gånger att vanan är ett faktum och gör den ena parten totalt omedveten om sin förövarmentalitet. 
Kanske hoppas man ändå på ett under, fast man egentligen vet att den andra vägrar släppa sina livslögner. 
Kanske håller man fast vid hoppet ända fram till dess döden gör entré.
Kanske tror man att själarna kan renas på andra sidan och slå följe 
i ett annat liv.


Det är plågsamt att förlora sina närstående fast de fortfarande lever.
Fasa att inse att de saknar förmågan att förändras, att de istället måste förneka och därmed aldrig kan ta ansvar för sina handlingar. 
Det finns varken solidaritet eller upprättelse att hämta.
Den maktlöshet som infinner sig när insikten om att det inte går att nå fram är tung. Ännu tyngre blir det när alla lager av skyddande bortförklaringar till sist rämnar och den långa raden av svek blir fullt synlig.
Det är då människor tar sina liv.


Hur ska vi trösta oss själva innan självmordet är ett faktum?
Hur ska vi hitta toner som befriar, ord som läker, tankar som renar?
Kanske finner vi vänner som ser oss med Kärleks blick, kanske kan vi se dem.
Hur ska vi nå fram till världens ledare, de som håller stryptag om framtidens barn. Hur ska vi få dem att ta ansvar och agera klokt, 
få dem att våga byta perspektiv, se möjligheterna i förändringen och rädda planeten, människan och alla hennes medarter från att bli utrotade?
Vi är kretsloppsvarelser som behöver samarbeta för att må bra. 
Vi vill vara någorlunda jämställda, inte vilseförda in i överkonsumtion och girighetsnormer.
Vi vill väl leva, leva väl, är det inte så?

***
Vid havet finns ännu stränder.
Måtte vi kunna vandra vid havet och återfå hoppet om läkning.
Ju fler som vågar läka inombords, desto större hopp om att läka hela skapelsen.
Måtte alla som förhandlar i Glasgow och alla andra fatta det!
Amen.








 

tisdag 4 maj 2021

DET ÄR VÄL SAMMA KRIS?!


Märkligt att dela upp Klimatkrisen och Coronakrisen i två olika kriser. 

Det är väl samma kris alltihop - orsakad av samma människor?! 

Om makthavarna bestämt sig för att lämnat kvar medparten av kol och olja i marken redan på 1970-talet när jag var miljö-engagerad tonåring hade vi sluppit den klimatkris som nu pågår för fullt.

Om vi dessutom lämnat de vilda habitaten i fred och slutat extremavverka regnskog, granskog och blandskog i samma veva hade vi sannolikt sluppit muterande virus och därmed covidkrisen.

Så vad gör vi nu? Fattar hur illa det är och bestämmer oss för att göra det vi borde ha gjort på 1970-talet nu bums med det samma på direkten. Varför inte halvera kol och oljeprodukter vart tredje år och samtidigt ställa om till det Kretsloppssamhälle där det som är skadligt för Moder Jord fasas ut.

Varje företag som tillverkar skadliga produkter skulle tvingas att ta fullt ansvar för hela produktionskedjan samt ställa om till hållbara produkter som platsar i kretsloppet utan att förstöra våra livsbetingelser.

Vi har väl bara ett jordklot, vi är väl beroende av frisk luft, rent vatten, god jord och ett friskt hav, så varför dröjer omställningen?

Är det rimligt att så många makthavare och medborgare tillåts att sitta kvar på sina maktpositioner och samtidigt totalförneka klimatkrisen?

Är det rimligt att fortsätta att avverka skog och elda med kol eller flyga när glaciärerna smälter och havet förorenas i allt snabbare takt?


Vad tycker Du, vad gör DU för att minska Dina klimatavtryck?
Nu gäller det livet och våra barns framtid och hela planeten. 
Alla behövs i det globala samarbetet för att rädda oss själva, hela klotet och alla våra medarter.
Agera nu!


lördag 6 februari 2021

LÖRDAGSGODIS i ÖRONHÖJD


                                               Fina von Snåsen 

                                        laddade gåsen

                                        flög över åsen

                                         i full karriär

                     bort i från sorger och svåra besvär

               landande mjukt hos en man med revär

                                     Stina von Snåsen

                                        matade gåsen

                         städade stugan fri från gevär

                                   makligt och sakta

                                     gåsen den vakta

                     sen att beakta att män med revär

                        icke vill skiljas från sina gevär