Vi kan inte skydda oss mot konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck i fall vi låter det pågå.
Förtryck börjar i varje misshandlat barns hjärta och sprider sig ut i samhällets blodomlopp. Den bästa investeringen mot terror vi kan göra är att förmå oss själva att odla våra relationer i kärlekens mylla. Det är ett långsiktigt arbete som kan ta generationer. Det kan också gå fort som när Berlinmuren föll.
Första steget för att bryta förtrycket är att inse vad man har gjort sig skyldig till och be offret om ursäkt.
Nästa steg är att kontinuerligt arbeta för försoning genom att mötas och lyssna på varandra.
En kör, en orkester som repeterar och ger konserter som alla andra körer och orkestrar, men vars medlemmar är rekryterade från stridande parter. Det kunde vara modellen för oss alla.
I fall vi tränade våra barn i medkänsla och förståelse för oliktänkande skulle vi få ett uppväxande släkte som kunde lösa konflikter utan våld. Alla behöver en känslomässig utbildning. Det tar tid att förändra sina mönster och granska sina fördomar för att byta ut dem mot insikt och solidaritet.
Om alla multinationella företag som skändat Moder Jord och hennes rikedomar steg fram och offentligt bad om ursäkt för sina brott samt satsade sina miljardvinster på att återskapa korallrev, regnskogar, ren luft, friskt vatten och bördig jordbruksmark skulle vi få en grogrund för människosläktets läkning.
Gruvindustrin, oljeindustrin och många andra är skyldiga samer och all ursprungsbefolkning jorden runt en rejäl ursäkt. Tänk om de faktiskt tog sitt ansvar och förenade med alla presidenter gjorde avbön.
Om världens ledare bad om ursäkt för krig, lidande och invasion som de och deras företrädare åsamkat - är det en dröm?
Inga soldater i världen kan skydda oss mot skräckens terror. Inga krig och bomber kan få bukt med krigets konsekvenser genom fler våldshandlingar. Ju förr vi som mänsklighet inser det och ser till att utbilda oss själva och varandra desto bättre. Vi behöver transformeras och ta oss ut ur skräckens minfält och in i kärlekens ansvarstagande trädgårdsmästeri.
Inget torde vara viktigare än att växa in i den processen. Om varje förälder som förtryckt sitt barn börjar med att be om ursäkt, då är vi igång.
