Första gången jag hörde det här ”tänket”
utanför trendsättarna i mediesofforna var i ett terapirum. Terapeuten jag gick
hos var en vilseförd dam i 60-årsåldern som försökte se yngre ut.
”Det gäller att hitta det rätta
tänket”, sa hon. Reaktionen var omedelbar.
Jag rös. Obehaget påminde om gnisselljudet
när någon bryter en krita mot svarta tavlan eller stanken av ruttna ägg. Man
ryser och vill stänga öronen.
”Tänket.” Folk som använder den
sinnesslöa förkortningen kan inte ha fattat vad de sysslar med. Tänkandet är en
sysselsättning då anden är högst närvarande, eller borde vara det.
”Tänket” är en stympad verksamhet
som knappast löser några problem.
Det vittnar om en kortsiktig ängslighet,
någon som lydigt tar efter trenderna för att verka modern och med sin tid.
Edith håller med:
”Tänket.” Vad tusan är det mot
TÄNKANDET?
Som en flugas vingar när tranorna lyfter.
