ETT JULRIM FÖR FREDEN

GOD JUL 2023 ALLA SNÄLLA

Den där Freden som jag trodde att de flesta vill ha

verkar inte vara tillräckligt bra

i alla fall inte

för den styrande majoriteten

inte heller för exegeten

Man kan ju hoppas att du känner dig sketen

du som bombar och förstör

du som har förlorat ditt mänskliga gehör

Hur ska du väckas till liv

och förmås släppa ditt grymma tidsfördriv

att bota din maktlöshet med

våldskapital

Kanske kan vi hoppas på att din hälsa är skral

eller att du lämnar ditt skal

kliver ner från din piedestal

och läker dina egna sår

istället för att vålla nya skador

i människobarn som inget förstår

av det lidande du sår 

och skördar

med allt hopp och tillit du mördar

Men som du vet ska alla tyranner sparkas ner

särskilt dom som ingen KÄRLEK

ser

 

BOKSLÄPP 2023

NU ÄR MIN FÖSTA SKÖNLITTERÄRA BOK ute i världen och kan köpas via bod.se klicka vidare till deras bokshop och beställ där! 

Det är svårt att fatta. En cocktail av känslor far genom kröppastöllet; lättnad, bävan, någon slags vördnad inför det faktum att jag inte har givit upp. 

Tyvärr kommer väl inte boken röra upp en krusning ens på den kulturella dammen i gamla Sverige. Synd, för då går de måhända miste om en hel del.

Men för Dig som vill beställa ett exemplar eller flera av mitt förstlingsverk som faktiskt är del II i en skönlitterär trilogi - gör det! (Ettan kommer nästa år!)

Boken heter DÄR MÖTEN LÄMNAT SPÅR och är skriven av den debuterande författaren 

Hedvig Blidberg.

Vi får följa en kvinna genom flera decennier via de möten med människor, platser och landskap hon hamnar i. Det är stimulerande berättelser som sannolikt väcker minnen och tankar hos läsaren. 

En del möten sker med människor som lämnat en hel del avtryck. Barbro Lindgren, Tove Jansson, Göran Tunström, Lena Cronqvist och Dalai Lama är några. Andra har passerat mer eller mindre obemärkt, men får här sina egna berättelser.

Vi får möta en döende kvinna som längtar hem till Nya Zeeland. En port till Kärleken öppnas på yttre Hebriderna, en annan i Karpaterna, båda stängs och lämnar smärta efter sig. Musiken bygger broar mellan människor och destruktiva mönster hotar att riva ner dem.

I texterna vandrar vi nära både sorg och glädje som speglar smärta och flygande förundran över det faktum att vi finns i livsdansen. 

Du är välkommen att följa med på resan.

Om du känner för att berätta om dina reaktioner när du läst boken, hör av dig till:

 hedvigiroslagen@telia.com

 

HÖÖR BAROCK I GLIMÅKRA KYRKA

I dessa dystertider då ovädret Hans nyss ställt till elände i Norden och många platser är svårt drabbade av skyfall och hårda vindar är det ljuvligt att musikanter som de i Höör Barock ger konsert.

Höör Barock har döpt sitt program till ”Treasures” och spelar den ena kostbara musikpärlan efter den andra från barockens skattkammare. 

J H Roman förstås, den svenska barockens tyskfödda fader vars musik lär ha hörts i huvudstaden redan för 300 år sedan, klingade fint i Glimåkra kyrka en kulen augustiafton medan regnet föll.

 

Men vi fick också njuta av Sammartini, Bernandi och Torelli.

Spelglädje är också en skatt att förmedla, alla åtta medlemmarna i Höör Barock bjöd på både sin skicklighet och sin spelglädje. Det svänger om dessa åtta musikanter som säkert lagt ner oräkneliga timmar på att öva in sin musikkonst. 

 

Kyrkan var glädjande nog ganska välfylld, en bra bit över hundratalet hade letat sig fram till denna akustiska klenod i Östra Göinge. Flertalet var ungdomar som gått på blockflöjtkurs på Folkhögskolan i närheten. Kyrkan har ett välvt tak och saknar stora pelare vilket ger ett intryck av att befinna sig i en sakral tågvagn på resa in i musiken.

 

För min del mäter jag alltid musikers förmåga att nå fram med hjälp av min smärta. När man kånkar på skador och lider av kronisk smärta finns det få saker som är så befriande som riktigt väl framförd musik. Faktum är att smärtan släpper eftersom själen blir uppfylld och kroppen glömmer då hur ont den har. Instrumenten smörjer sinnet och anden lyfts av tonernas ekvilibristiska vandringar och lugna vila. 

Jag är särskilt svag för luta och här hördes tack och lov varje ton. Flöjterna var flera, alla synnerligen njutbara och välljudande, violinerna, violan, cellon och basen likaså och cembalon vars starka något vassa ljud jag kan ha svårt för, var i Höör Barock ankaret och hjälparen för att komma i rätt stämning. Till och med mellansnacken fungerande, men hade jag fått regissera, så hade de kunnat vara något kortare och mer stringenta. Annars är mer än 70 minuters smärtlindring det bästa betyg jag kan ge.

LJUSFESTIVAL I HOPPETS TECKEN

I afton pågår en ljusfestival i Globen för att fira ett nytt år i den iranska sfärens tideräkning.

Intressant att Svt sänder så att vi som inte kan vara på plats ändå får njuta av fantastiska artister.

Två män spelade gitarr, en annan man sjöng medan en svenska hanterade sin nyckelharpa i fullt samspel med hans sång som jag inte förstod ett ord av, ändå gick den fram. 

Musik är väl världens mest internationella språk. Det korsar gränser och forsar fritt in i våra hjärtan. Musik som havsvågor där olika innanhav och vikar förenas till ett hav. Människan är makalös när hon tillåts mötas med musik, det är här vi kan förstå varandra, inse att vi hör ihop med den skapelse vi är satta att värna och förvalta aldrig utnyttja och förstöra.

Om kärlek varit en växt kanske den skulle ha funnits i havet, låtit sig spolas upp på land och funnit nya livsformer. Tänk om vi kunnat så och skörda kärlek, torka den som svamp och smula ner den i soppan.

Men är det inte skönheten som en symbol för kärlekens växt vi söker med vår trädgårdsodling där blomster och grönsaksplantor kan frodas sida vid sida till fägringstavlor för våra sinnen och mätta vår hunger.

När började kriget, när uppfanns dödsstraffet, tortyren, förtrycket och översitteriet?

Fanns det en tid före ondskan, en Kärlekens tid. Eller är livet oundvikligen sammanfogat med den onda rädslan, den som framtvingar sin ständiga frånvaro av respekt, ansvar, omdöme, hänsyn och tillit. 

Måtte den kärlek som föder själva sången till livet alltid segra i var och en av oss.

Hoppas går ju.