EM i konståkning pågår för fullt i Globen. Sverige har tre bra soloåkare med i tävlingen. Systrarna Helgesson har precis placerat sig som fyra och femma i finalen, vilket kommer att göra dem legendariska.
Men Sveriges Television sänder inte. Istället har TV4 kapat åt sig rättigheterna och tävlingarna hackas sönder av reklamavbrott. Det är synd tycker jag och dystert.
När konståkning är som bäst som på Stéphan Lambiels tid är det svårslaget. Det bästa hos oss finner i högtidliga stunder sin mest delikata form via konsten. Den mjuka sårbara människan som ska samarbeta med isens hårda element är fascinerande i sig. Under fyra intensiva minuter vävs musikalisk följsamhet och en ödmjuk förtjusning över att tänja kroppens förmåga till rörelse ihop till en enhet som kan ta andan ur en. Åratal av träning ligger till grund för dessa fyra minuter. Och när allt stämmer skriver skridskoprinsar och prinsessor magi. Varenda detalj är viktig, inte minst kläderna. En föreställning, en berättelse i miniformat av yppersta klass det är vad dessa makalösa åkare gav oss. Lambiel, Yagudin, Aliona Savshenko/Robin Szolkowy, Nathalie Pecherat/Fabian Bourzat, Brian Joubert, Kiira Korpi och några till. Då var det helheten som belönades.
Idag handlar det mer om att hoppa in så många tekniska poäng som möjligt och konståkningen har blivit tråkigare. Den håller på att mista sin magi. Viktoria Helgesson är en av dem som håller traditionen levande.
För det fick hon en 5:te placering.
Vintern kan inte bestämma sig. Väderleken kastar sina hög och lågtryck hit och dit. Det gör ont i skadade leder och halkan knäcker lårben och strålben, för snöröjningen var också bättre förr.
Det blev en förfärlig inledning på 2015.
Nu mer än någonsin behöver vi förändra vår inställning till hur vi bygger vårt samhälle.
Våldet utlöser inte sig själv. Våld kommer någonstans ifrån. Våld växer kring ett sår. Och många är de människor som är sårade. Om vi vägrar läka våra sår leder de förr eller senare till tragedier.
Om maktens män vägrar fatta att den fatala brist på jämlikhet som styr vår värld matar våldets monster kommer det att förvärras. Det hjälper inte i längden att bara marschera för freden. Miljontals människor världen över demonstrerade sin avsky inför våldet söndagen den 11 januari.
Och vi behöver den typen av stora manifestationer.
Men var marscherar man för alla kränkta barn, alla våldtagna kvinnor och alla krigsoffer världen över? Var marscherar man för fattiga, sjuka, övergivna, utslagna och oskyldigt dömda? Var marscherar man för allas vår rätt till ett värdigt liv fritt från våld och maktmissbruk?
Om alla människor verkligen har lika stort värde skulle vi för länge sedan fördelat jordens resurser någorlunda rättvist.
Ingen skulle ha tillåtits att förgifta vår luft, förorena vårt dricksvatten, fiska ut våra hav och förstöra våra grödor. Ingen skulle få utnyttja andra som slavarbetare för att tjäna miljarder och stoppa pengarna i egen ficka. Ingen skulle någonsin få starta krig.
Hur kommer det sig att människan som är i stånd till att uträtta makalösa saker fortfarande är så styrd av sin rädsla att hon inte klarar av att hålla fred?
Om varje barn får all den näring ett barn behöver och dessutom får behålla sitt sanna värde och lär sig att konstruktivt lösa konflikter, skulle krigen självdö.
Vem tjänar pengar på krig och konflikter? Vem tjänar pengar på människans svarta hål inombords?
Jo vapenindustrin, konsumtionsindustrin, bankerna, börsen, reklambranschen, mode och mediemongulerna som styr våra värderingar.
Så länge vi inte vågar se vad vi är utsatta för och protesterar - så länge kommer vansinnet pågå.
Vill vi rädda oss själva och våra barn är det hög tid att förvandlas från inskränkta fördomslarver förblindade av våra inpräglade puppors destruktiva mönster till fritt flygande fjärilar som dansar Kärlekens lov.
