För många år sedan satt jag i en restaurangvagn på väg norrut. En man undrade i fall han fick göra mig sällskap. Medan mörkret föll berättade han om sitt folk och det förtryck de utsätts för.
Ända sedan den där natten har jag känt skuld för att jag inte ha kunnat vara med och stoppa orättvisorna, trots alla försök.
Tack och lov för Sofia Jannok, Amanda Kernell och Maxida Märak som äntligen satt kampen för samernas rättigheter på en upplyst plats på kartan. De tar över en lång tradition, många är de som gått före, ändå är det långt kvar till allas lika värde i kungariket Sverige.
Hur är det möjligt att Sveriges utrikesminister läxar upp Burmas ledare för det extrema förtryck de utsätter rohingya folket för när svenska makthavare fortfarande inte har bett samerna om ursäkt för de övergrepp som svenska staten gjort sig skyldiga till genom åren? Förtrycket pågår väl?
Fredar vi marken för vårt ursprungsfolk? Ser vi till att rennäringen är tryggad?
Har vi skyddat våra berg från exploatörer som vill bedriva rovdrift på våra naturtillgångar?
Har vi över huvud taget kvar någon urskog värd namnet i det här landet?
Är någon enda nutida makthavare försedd med de nödvändiga visioner som behövs för att rädda de vilda habitat alla är så beroende av för att få ett hållbart samhälle?
Varje barn borde få en kompost i födelsepresent och ett bindande löfte av staten att de under sin livstid har rätt att andas frisk luft, dricka rent vatten, äta näringsrik mat och få den känslomässiga föda som varje människa behöver för att bli mänsklig
samt under sin livstid få alla sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.
Hur många skulle kunna räkna sig till den skaran? De är hur som helst i minoritet, annars skulle krig och förtryck lagts på historiens sophög för länge sedan.
Det är så lätt att peka finger åt andra, anklaga andra för att vara den värsta förövaren.
I kölvattnet efter #metoo rörelsen står förövarna som spön i backen, äntligen kan man tycka.
Och visst är det så men nog är det minst lika viktigt att sopa framför egen dörr,
rannsaka sina egna värderingar?
Som det ser ut nu har väl de flesta svenskar sameblod på sina händer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar