Det är något vilsamt och tryggt med åvatten. Där jag är bosatt numera rinner Helgeån genom byn. Tänk så mycket ån har bevittnat genom seklernas gång.
Häromdagen hade jag lyckan att möta en mandarinand som också var ute och motionerade i höstsolen.
Det var tyst den dagen. Stillheten speglade sig i vattnet. Så skönt det är med en stunds andrum, att gå för att vila och slippa bli störd av oljud och allsköns elände, bara andas och glädjas åt den skönhet som ännu finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar