INSIKTER

Den satt hårt, proppen som skyddat män i maktpositioner,

män som i generationer utsatt kvinnor för sexuellt våld och en lång rad andra kränkningar.

NU bryter äntligen 456 skådespelande kvinnor tystnades kultur och berättar om de kränkningar och övergrepp som de tvingats utstå.

TACK för det! 

För flera år sedan hörde jag Lena Endre berätta om en filminspelning.

Hon skulle vara naken i en scen, en extra utsatt position för vem som helst. 
När hon kröp ner i sängen låg Ingmar Bergman gömd under täcket. Endre redovisade händelsen som om den varit ett skämt.

Liv Ullman regisserade. Hon berättade samma historia i ett annat kändiskramarprogram men med ungefär samma inställning. Det verkade som om hon också tyckte att det var helt i sin ordning att en gammal regissör kräver sin ”rätt” att tafsa. Ingen ifrågasatte den ”rätten”.

Jag undrade hur många män som krävt sexuella tjänster genom åren och hur många kvinnor har känt sig tvingade att gå med på skiten? Hur många våldtäkter har begåtts inom film och teatervärlden? Den statistiken saknas eftersom kvinnorna skrämts till tystnad, skyddat förövarna och saknat solidariska nätverk sinsemellan.
Ingen yrkeskår går fri.

Så hur ska vi utrota kränkningar?

Det gäller att våga se hela bilden, avslöja mönstren och sätta in stöten i varenda pusselbit av livet som är nedsmittat av de vanföreställningar som gör att förtrycket pågår.

 

Tänk er en tid när kvinnokroppen var ett heligt rum för födandet, ett rum där liv kunde skapas. Kanske är förmågan att föda fram ett nytt liv det första dramat som gestaltas i människans historia i en grotta kring en eld där kvinnorummet vördas.

Men sen kom patriarkatet och för att det skulle slå igenom hjärntvättades folk och anammade den vålds och dödskult som fortfarande härskar. 
Där är kvinnan ofta degraderad till tjänstehjon utan rättigheter.

Hennes kropp och hela Naturen blir något att våldföra sig på. Det är en farlig vanföreställning.

Bibeln, särskilt GT är full av mäns våld mot kvinnor och barn och ”lägre stående män”, så historien av våld och kränkningar är tyvärr mycket gammal, 
flera tusen år minst.
Det finns all anledning att ifrågasätta vår Gudsbild, göra en rejäl inventering av densamma och se vari den faktiskt består.

Hur ska vi få männen att fatta vad de gör sig skyldiga till?

Ska vi skicka alla förövare till Takla Makan och införa en kastreringsmyndighet?

Eller ska vi nöja oss med en känslomässig utbildning genom att schyssta män korrigerar förövarna? Hörde om några grabbar som reser runt i omklädningsrum och rensar bland fördomarna. Bra initiativ! Hoppas det kommer flera.

Men är det inte så att våld och fördomar börjar i hemmet och sprider sitt gift till resten av samhället?

Omedvetet prånglar föräldrarna ut den härva av livslögner som får killar att känna sig mer värda än tjejer, får dem att inbilla sig att de har rätt att mobba, förödmjuka, utnyttja och i värsta fall våldta.
Hur många mödrar har sagt till sina döttrar: ”Men det är bara så det är, ” med undertexten: ”anpassa dig till normen om du vill komma någonstans.”
Så vem är utan skuld?
Är vi inte mer eller mindre marinerade i kvinnoförakt allihop?

Småpojkar och små flickor i förskolan behöver korrigeras direkt när de kränker andra. Då gäller det att ha pedagoger som är tillräckligt medvetna om hur de faktiskt behandlar barnen.

Varför inte införa föräldrautbildning direkt på BVC?

Sannolikt skulle hela samhället tjäna storkovan i minskat lidande och lägre kostnader för akutvård, psykiatri och allehanda missbruk.

 

För egen del lämnade jag filmbranschen för dryga 15 år sedan och gick i exil för att överleva. Jag blev utsatt för en bombmatta av kränkningar. Maktmännen och deras kvinnor smutskastade mig och stal mina idéer. De skulle ha bort mig, kanske för att jag aldrig underordnade mig deras maktspråk. Men det kostade mig min karriär och den gåva jag hade att ge som filmskapare dog i sin linda.

Måtte det gå i rasande fart att rensa upp i förövarträsket i kölvattnet efter #metoo!