EDITH

Edith gjorde entré i mitt liv hösten 2004. Hon föddes med kläderna på ur ett ägg i mitt huvud och klev ut och ställde sig i en undanskymd skogsdunge. Hon är mer än en tvärhand hög, jämn i humöret, arg hela tiden över att hennes liv inte alls blev som hon hade tänkt sig. Hennes hängslekjol över tröjan slutar vid kanten av kängorna. Hon har alldeles för ont i kroppen för att knyta dem. Skosnörena smattrar mot omgivningen vart hon går. 

Edith är sprungen ur en korsning mellan ett väsen från en gången tid och en synnerligen upprörd liten medborgare.

Hon är ensamstående med katt. Katten heter Sesam. Edith är sjukpensionär och blir en alltmer överviktig minikvinna jagad av ständig smärta.

Hon har gjort sin samhällstjänst - slitit inom vården, bytt bäcken och hållit döende i handen. Hon har tröstat barn och räddat liv. 

Nu är hon en havererad kulturarbetare vars framgångsdrömmar gått i bitar. Trots att hon försöker dölja sitt elände bakom en hemsnickrad överlevnadsfilosofi, stänker lakoniska synismer som syra omkring henne. Barntåget gick för flera år sedan och någon man släpper hon inte över bron, om än aldrig så liten.

Edith är en tyckare med en bred palett av åsikter. Hon är på kant med samhället och makthavarna, känner sig kränkt vid minsta orättvisa oavsett vem som drabbas och försöker freda sitt territorium med klipp i repliken. Ibland får hon till det och känner sig lite bättre en stund, ofta hugger hon i sten.

När Edith infann sig var jag på jakt efter en illustratör, någon som kunde fånga hennes väsen med sin penna, men hittade ingen.

Sen dess har hon blivit liggande i sitt dokument.

Nu har hon återuppstått. Varsågod, gör din egen Edith på insidan eller skicka dina porträtt till min 
e-post adress, så kanske vi får en liten radda med olika Edith-varianter. Vem vet. Än så länge har hon bara sin röst att tillgå. Här kommer hon!

Edith städar sin lya. Drar en gammal dammsugare över golven medan svetten lackar.

"Jävla, förbannande skitsmärta. Ska jag ta Distalgesic eller bara VRÅLA."

Hon staplar in till sin TV som slutat funka för länge sen och sätter på radion där "Teologiska rummet" går i repris. Hon sjunker ner i soffan.

Gin och tonic står inom räckhåll. Hon böjer sig fram och fyller på sitt glas.

"Det trasiga flyter visst upp med spriten. Om man skulle gå och hänga sig i alla fall."

Hon blir sittande i soffan. Katten Sesam flyttar sig från matskålen upp i hennes knä. Hon stryker honom över den mjuka pälsen och stoppar i sig ett par rejäla nävar med chips och "elefantpormaskar".

"Jo du Sesam, jag är bara hälsokostare på dagtid, på kvällarna tröstäter jag."

Hon tar en ny näve ostbågar, tuggar och stirrar bort mot radion, fortsätter att klappa Sesam som spinner förnöjt.

"Älska sin nästa som dig själv, jovisst, men om man äcklas av sig själv, hur blir det då?"

Hon suckar och tar en djup klunk av sin grogg.

"Nu för tiden får man ju inte ens vara ett jävla offer i fred."

Sesam sträcker på sig, vill bli klappad och pillad mellan tårna.

"Jo du Sesam, du är glad i dig själv du. Ni katter behöver inte göra om er, inga plastikoperationer och inget färgat hår. Skönhetsindustrin skulle gå i konkurs i fall ni bestämde.
Hon tar en ny klunk av sin sängfösare. 

Ska man odla sitt självförakt eller sin trädgård Sesam, vad tror du?"