BALANS

  Vattenspegel i Viken

2014-10-10

Balansplattan jag står på ibland för att stärka min skadade kropp är blå med en gul cirkel i mitten. Balanssinnet är det inget fel på. Uppväxtens somrar i segelbåt tränade förmågan att balansera i alla väder. De branta klippväggarna som finns i norra Bohuslän lockade fram mina stengetsinstinkter. När jag långt senare såg upp mot stupen där jag klättrat som barn fattar jag inte hur jag klarade mig med livet i behåll.

Utan balans kantrar man, eller ramlar och slår sig, så enkelt är det. 

Varje barn borde få öva sin balans, något som väl inte finns med på schemat i dagens skola. Det gör inte konfliktlösning eller mental träning för att kunna balansera sitt känsloliv heller.

Bristen på balanssinne och ett sviktande sinne för proportioner märks hos makthavare och i mediernas vinkling av nyhetsflödet.

Elände premieras, goda nyheter anses vara töntiga.

Hörde att folk på två ben med sina mobilkameror i högsta hugg smugit sig in på tomten hos människor som drabbades av katastrofbranden i Västmanland. Dåligt omdöme är tydligen en bristsjukdom som sprider sig.

En undersköterska eller barnskötare får usel lön, trots att ansvaret är stort. Istället övervärderar vi männens, siffrornas och maskinernas värde. Vårt samhälle har en farlig slagsida, något vi dragits med i generationer. Det som har med natur och miljö att göra har länge nedvärderats och förlöjligats. Naturen ska kuvas och utnyttjas, det är makthavarnas måtto. Man fortsätter att förneka, vägrar se farorna som hopar sig. Trots att det sen länge har funnits lösningar på de flesta av våra miljöproblem fortsätter människan att förorena naturen med en kemikaliecocktail som hotar att förgifta och förstöra vårt livsutrymme.

Det är inte bara dåliga TV-såpor som går i repris. Vansinnet man ägnade sig åt på Påskön gör det också.

Hörde inte en enda fråga till den nya forskningsministern som handlade om hur hon tänker satsa på smarta miljölösningar.

Man kan ju hoppas att årets nobelpristagare bryr sig om vår inre natur och den natur vi är satta att leva i och förvalta.

Men vanligtvis uteblir miljöfrågorna även när snillen spekulerar.

Naturen associeras omedvetet med det feminina. Bilar är ju mycket viktigare för många män. Om män ägnade lika mycket tid åt att vårda sina livskamrater som att putsa sitt prylpansar eller jaga boll blir balansen kanske återställd i tid?