JULBREV

I Mellansverige bor en 13-årig pojke som flydde från Afghanistan för två år sedan. Jag vet ingenting om hans liv i hemlandet och hans umbäranden under flykten. Kanske hängde han sig kvar under en lastbil den sista biten från Danmark och tappade taget vid macken utanför staden på slätten med de blå bergen i fonden.

Jag vet inte. Jag vet bara att han vantrivs i familjen där han blivit placerad. Nu ska han flyttas. Myndigheterna anser det är fel att han tycker så mycket om den enda människan som hjälpt honom att trivas i det nya landet. De har blivit vänner. Hon är väl 70, kunde vara hans mormor och han behöver verkligen en mormorsperson som står upp för hans människovärde. Någon som kan ställa sig i hans skor tillräckligt länge för att begripa att han behöver hjälp att stanna i staden där han har en riktig vän och en hel del kompisar. Men någon av alla de maktmissbrukande socialsekreterare som är spridda över landet har bestämt att han ska tvångsförflyttas till ett HVB hem på annan ort där alla är minst tre år äldre. De är pojkar på flykt precis som han men sannolikheten för att han får det stöd han behöver på ett HVB hem med en flock frustrerade unga män som kämpar om utrymme för att överleva sina trauman är väl inte så stor. 
Han vill stanna hos sin svenska mormor och fira jul med henne i den krets där man lärt sig att lita på varandra.

Det kan hända vem som helst, när som helst, att livet slås i stycken. 
Metoo-rörelsen har satt fokus på allas vår utsatthet och när vi blir drabbade behöver vi en krets av värme och omtanke omkring oss. Där är vi väl lika allihop? Så varför är vi så snabba att döma varandra, skamma och förakta den som är utanför? 
Den arbetslösa, den sjuka, den som flyr från kriget, från familjen,
eller ifrån sig själv. 

I morgon kan det var du eller jag som drabbas.

 Om man skrapar på ytan av maktmissbruk och hierarkier finns det en 
Gyllne regel i alla stora religioner. 
Även om man formulerar sig lite olika är innehållet detsamma:

”Allt vad ni vill att människor ska göra för er ska ni också göra för dem.”

Hur långt ifrån den Gyllne regelns budskap kan vi tillåta att svenska myndigheter, politiker och företagsledare bedriver sin verksamhet? 

Hur långt ifrån den Gyllne regeln är vi beredda att leva våra egna liv?

GOD JUL TILL OSS ALLA TROTS ALLT