Utan ljus går vi under, utan mörker kan vi inte vila, vänta våra frön som ska växa i myllan till plantor och som bär frukt.
Mönster, alla dess mönster som upprepas, förutbestämda koder, kraven som står i vägen för ett liv
hand i hand med Kärleken.
Vatten, snö, fradga, is, alla dessa former som bär vår farkost under himlens tak.
Det är ingen kamp mellan mörker och ljus, bara ett samspel.
Utan pauser, ingen musik.
Utan stormar, ingen känsla av stillhet.
Sluta inbilla dig att det bara är att släppa och gå vidare.
Det är en falsk ramsa som bara existerar genom flertalets tjatiga upprepningstvång.
Några minuter utan andetag och du gör din sista resa i det här livet.
Visste du det när du föddes?
Åh, tack bästa Hedvig, för bilder som smeker sin väg rakt in i hjärtat.
SvaraRadera