KONTRAPUNKT

Jag minns en natt i Stockholm i mitten av 1980-talet. Nyliberalismens yuppienalleförsedda prelater hade ännu inte invaderat världen med sitt tillväxtevangelium. Vampyrkapitalismen hade ännu inte slagit ut likt onda blommor och förgiftat luftmassorna, vattendragen, matjorden, skogen och människornas insida. Den där natten för dryga trettio år sedan kallades ”Stagneliusnatten” och gick av stapeln i en källarlokal som gjorts om till kulturklubb. Ciceron var Horace Engdahl, han ledsagade en smått andäktig publik genom Stagnelius författarskap, tog musiken från den tiden till hjälp, framförde den själv från flygeln med gotiska kandelabrar som enda ljuskälla i det gamla skyddsrummet. Föreställningen andades både snille och smak, natten blev dagens mor och kaos var granne med gud.

Samme Horace Engdahl har de senaste dagarna betett sig så osedvanligt oetiskt att han givit den skräckslaget korrupte kulturmannen ännu ett Janusansikte. Han är tyvärr inte ensam. Den unket patriarkala fraktion inom Svenska Akademien som har skyddat en mansperson vilken med stor sannolikhet i åratal gjort sig skyldig till sexuella övergrepp har förpassat allt vad snille och smak heter ner i kloaken. Om informationen stämmer har de medverkat till att omfattande korruption år ut och år in fått pågå, dessutom lär de ha läckt hemligstämplad information och gjort sig skyldiga till jäv. Här bör de anklagade naturligtvis ställas inför rätta, möta en opartisk jury ifall en sådan går att uppbringa och sedan dömas. Om inte är Nobelpriset i litteratur i fara, det är kanhända så illa att det är dags att ställa in 2018 prisutdelning? Ingen av dessa herrar har ju erkänt sina överträdelser och stått för dem. Istället för att avgå som de sannolikt borde, har de skyllt ifrån sig och funnit sitt offerlamm, en kvinna gubevars. 

Sara Danius försökte förnya och förändra, bringa reda i det hårt lagrade eländet i så väl kulturklubben som i Svenska Akademien. 
För detta ”tilltag” tvingades Danius att avgå.

När flera av dem som ansetts vara de s k kulturelitens främsta representanter beter sig som omogna medlemmar i en gravt dysfunktionell familj är det fara å färde.

Vad är det som styr denna gubbklubb och hur ska deras destruktiva mönster brytas? Därom tvista de lärde men det hade ju varit tacknämligt i fall Svenska Akademien i tid tagit in minst en riktigt skicklig konfliktlösare samt en längre tid ägnat sig åt känslomässig utbildning. Tyvärr finns inte dessa åtgärder på herrklubbens karta, tillsammans med sina springpojkar och poetprinsessor lever de hellre i total förnekelse. Det är synd och sällan ett nöje att se en gammal avdankad kejsare naken, inte ens när han självmant dragit ner byxorna och står i offentligheten med rumpan bar och likt en småskolegrabb skyller ifrån sig och förnekar sina förbrytelser.

Så vad kan man göra? Finns det månne något sätt för Svenska Akademien att återupprätta sitt nedsolkade rykte och rädda ansiktet? Tveksamt, trots att deras misstag är avsevärda vägrar herrklubben inse fakta, vägrar fatta att de har missbrukat sitt uppdrag och dragit skam över kulturlivet och över hela Sverige. 

Det hjälper knappast att vända sig till Kungen, inte heller att vända blad.

En sak är säker, finkulturens representanter behöver lära sig att lyssna och anpassa sig till nutidens krav på jämställdhet. 

En kontrapunktisk flerstämmighet vore på sin plats. Använd SVTs utmärkta kulturtävling som ledstjärna, där har kvinnorna tagit över ledarskapet. 

Så på med knytblusen Horace och gör avbön, 

inte minst för dina söners skull.