Vi har lämnat "barnets århundrade" och det märks. 20-hundratalet verkar massproducera övergivna barn på allt farligare villovägar. Frågan är väl om vi någonsin, på allvar, kommer att få ett barnets århundrade.
I min första bok i den romanserie som från och till har sysselsatt mig halva mitt liv och ännu inte är fullbordad ville jag skildra ett barn med samma vikt och värde som vilken människa som helst. Hon heter Harriet. Boken om hennes uppväxt omfattar 492 sidor och finns bland andra ställen att införskaffa via bod.se och deras bokshop.
Nu när månaden maj blommar som allra vackrast denna pingstdag 2024 undrar jag i fall jag har lyckats med mitt uppdrag att berätta Harriets historia. Kan man någonsin skildra en människa i alla hennes delar?
Huvudpersonen i RÄDSLANS MONOGRAM har en krigstraumatiserad mor som vägrar ta till sig sin tredje dotter. Därmed är Harriets existens hotad. Hon blir faderns favorit, vilket väcker avund, men ingen vågar sätta sig upp mot hustyrannen med den ömma rösten. Hon söker tröst vid pianot, söker samhörighetens röster via radion och följer ljusspelet i salongen där kristallkronan hänger. Utåt agerar hon stoisk fakir. Hunden Puck hjälper henne att finnas. De färdas mellan staden på slätten och ön i Kosterhavet. Det är där hon föds på nytt varje sommar.
Harriet kan inte berätta hur hon har det i skuggan av skräcken. Hon måste som alla andra hålla fasaden intakt. När de orimliga kraven och prövningarna blir för stora, rämnar hennes försvar. En lavin drar med sig den stora katastrofen, den som leder till ännu större förödelse.
Med ett målande, medryckande, stillsamt humoristiskt, ibland filosofiskt språk får vi följa Harriet genom livsresans varierande fordon. Du är välkommen att följa med.
Finns att låna på Örebro Stadsbibliotek. Jfr. Dr Gabor.
SvaraRadera